Först fick jag panik.
Vilar en stund på vår egen säng, ler för mig själv när jag hör kära trevande spela på sin gitarr.
Vi tar dagen som den kommer och ger varandra komplimanger för att allt känns mycket bättre då.
Här i ”salongen” är färdigt, målat och målat.
Vi är påväg till det som kallas hem.
Nästan ångestfylld, rädd för vad hösten vill ge.
Idag brer jag smörgåsen direkt på bordet, som när jag var liten, ingen assiett. Det brukar alltid kännas fel, men inte idag.
Packar alla våra saker i väskor och påsar, torkar färska örter i små buketter och njuter av mynta i hett vatten, med honung från byn.
Vi åker hem och jag vill inte.
/Lina
Senaste sydda. Kudde av tradition och lite mig. Tak och väggar och fönster och dörrar är helt färdiga.
Jag sitter på huk och stryker panelen för första gången.
Blåbyxor och fultröja.
Känner mig som en riktig arbetare när jag stoppar grå skumgummiskydd i de insydda fickorna på mina knän. Det gör inte lika ont att stå då.
Det slår mig, det känns fullkomligt bra!
Så idag stiger jag upp klockan sex, börjar jobba vid sju, äter middag ur metalldosa klockan tio och kommer sedan hem vid fyra för att läsa tidningen och vila mig en stund. Nöjd över en helt vanlig dag.
/Lina
Här är pinnen med färg.
Hela dagen lång avslutades med ett lyckorus som älskade bara kunde drömma om. Vi som trånat och längtat efter kantareller behövde bara gå bakom huset. För första gången i livet plockade jag kantareller (detta är bara en bråkdel), sedan åt vi dem med grädde och smör på finaste sätt. Melker roade sig med dammsugaren medan.
Nu är både väggar och tak och fönster och dörrar målade, fattas nu bara ljus grå på panel. Jag är nästan nervös för att öppna färgburken, hur ska man veta hur stora ytor blir med hjälp av små små provkartor?
Föresten, någon som vet hur man tar hand om kantareller på bästa sätt? Frysa, torka?
/Lina
Jag täljde blompinne igår. Först gick det bra, sen gick det dåligt, jag blev varm och svettig och irriterad. Alldeles för trött egentligen. Så gick det bättre och pinnen blev färdig innan jag med röda händer och stel nacke sopade ihop flisorna och gick till sängs. Allt var redan stilla här i huset då, någon sov och någon försökte.
Pinnen skall målas och eventuellt täljas lite till på. Liknande har jag sett på hemslöjdsbutik, men ville prova göra en egen.
/Lina
Här målar vi allt. Två fönster, dörrfoder, korgar och stolar. Här luktar nu starkt, och mina händer är fortfarande fläckiga, tar mig inte för att tvättade dem ordentligt.
Zornstolar får färg av Karl Larsson, glänser fint i solen och fångar små flugor med sin klibbighet.
En dag över.
/Lina
Ännu en kudde. Remsor av vadmal, spets och vit lakansväv. Krusidull och volang. Denna ruta är fastsydd på vitt ylletyg, fortsättning följer.
Jag sydde igår på kvällen, plitade, kisade och saknade ljus.
Det var inte som på eftermiddagen då solen stod lågt, hittade in genom vår dörr som stod öppen och nästan förtrollade.
Jag såg något vackert då, det vackraste på länge.
Melker sträcker sig i skyn, trevar med sina små händer, koncentrerar sig i förundran.
Han fångar dammkorn som badar i sol.
God dag.
/Lina
Stringhylla på vitmålad vägg. Så nöjd att jag skulle kunna stå och se den i timmar.
Här sover Melker i mors gamla flicksäng.
Krukor i väntan på blomster, uppradade på fönsterhylla.
Så, här är glimtar från vårt renoverade sovrum, fortfarande på turné, fortfarande i Dalarna. Här är ljust trots grånande färger från utanför. Det regnar på oss idag och vi springer så fort vi kan, nerför backen mot Pappas gård. Vi springer ifrån vätan och blir andfådda. Det känns frihet.
Vill bara sitta här, se, tända ljus, dricka varmt och inte skynda.
Kanske sy, virka en ny matta, glo på min stringhylla eller sova en stund.
/Lina
Krans av ljung, mattrasor och rönnbär i rader.
Dansan har fått sin plats, och jag är inte sur längre.
/Lina
Klara friska luft.
Vi tar promenad och blommorna är få längs vägen, som utvalda, och jag gör en bukett.
Det börjar bubbla, jag vill så mycket nu, visste att den skulle komma, lusten.
Varför någonsin tvivla?
Jag syr igen, drömmer om vävda band och kämpar för att inte glömma alla bilder som blir mina.
Ikväll gjorde vi en ”dansa i vind”, Kära trär rönnbär på tråd och jag binder ljung och trasor.
Det är hösten som skall dansa.
Den väntar på sin plats nu, och jag är sur för att kära inte vill banka spik i timmerväggen, kanske vaknar den lille?
Kvällen är sen, och jag vill göra allt, färdigt!
Ändå något, virkad matta får sin yttre kant. Ligger nu helt och hållet färdig. Jag ska visa dansan en annan dag.
God natt.
/Lina
Vi ställer sällan klockan, numer.
Morgonen kommer tidigt ändå.
Den kryper över våra kroppar, som inte vill vakna
och tränger in i våra torra munnar. Ger luft och smak.
Den rör vid min arm, säger, – du lever, Snälla lyft mig.
Den står vid sängkanten, nästan hoppar,
och ler.
Idag går tåget vidare.
Gräsklippare vid mammas stuga.
/Lina
På bryggan vid Lasses sjö. Här är vi idag.
Jag har väntat länge på lusten. Kliet i fingrarna. Den kom igår, jag köpte trådar i ylle och lin på rödakorset, knöt små knutar och gjorde flätor.Vi fikar lite på kvällen.
Virkade färdigt mattan, stolt virkade jag färdigt och träget fäste jag alla jäkla stumpar på baksidan.
Satt ute medan luften blev sval, och alla färger blev fina när jag såg på dem.
Imorgon åker vi sista minuten, möter nya människor på tåg och reser från en verklighet till en annan.
/Lina
Här skall kokas kaffe och mortlas kryddor.
Enkronorsmortel, med gammal melitta. Tanten med skrovlig röst och tusende rynkor, som aldrig känner igen oss fast vi varit hos henne många gånger, sa det var nostalgi. Dalahästen fick jag nästan på köpet.
