Mina första trevande maskor. Tvåändstickat.
Vi var på kurs igår, jag och mormor. Koncentrerade oss i tre timmar, lärde aviga och räta och uppläggning och kedjegång. Fantastiskt stimulerande att lära nytt.
Och så önskar vi största grattis till min kära och Melkers pappa. Han fyller år idag!
/Lina
Gästhantverkare: Älskade pappan.
Örngott i lakansväv med textiltryck.
När man går på dagis måste man ha egen kudde och filt. Pappan gjorde ett eget örngott till lillfisen att ta med.
Jag gillar!
Trevlig helg.
/Lina
Som alltid när jag avslutat ett projekt medföljer tomhet. Till en början förstår jag inte vad som är fel, känner bara att jag är orolig och rastlös. Inget finns att jobba på eller ta paus ifrån.
Sen förstår jag, och såhär är det varje gång.
Här om kvällen, när kronan nedan var färdig kom tomheten. Älskade pysslade med sitt och jag satt först bara som ett fån, tittade på och visste inte var jag skulle göra av mig själv.
Började tälja. Satt till alldeles för sent, för att jag inte kunde sluta, och kunde senare inte somna av all inspiration som tog min uppmärksamhet.
Jag har inte täljt färdigt ännu.
Ovan en prydnadspinne från i höstas. Den står i en kruka utanför vår dörr i Dalär. Runt om finns skarpt grönmålade kvistar. Jag tyckte allt var för grått då.
/Lina
Så, här är hon nu.
Dalkrona med romantik och prål.
Krona av blandslöjd.
Mitten av svart kläde, broderi och vita vadmalsrosor. Glaspärlor som smycke och hängen. Nertill, en kjol av material liknande tyll, band av röd vadmal, svarta tunna sidenband samt vävda bomullsband. Insida klädd med rosa lintyg.
Ovan en trådslöjdskrona men glaspärlor och hängen i topp. Dessa gjorda av metalltråd, rosa kläde, guldfärgat skinn och glaspärlor.
Kronan är sydd för hand med lintråd.
Min tanke var att göra en krona med känsla av folklore och romantik. Smyckad men stilren. Färgglad men snäll.
Kanske hänger hon över dukat bord vid fest, i ett ensamt fönster eller fångar hon drömmar ovan bädd.
/Lina
Tar upp och gör om.
Rättar till.
Jag har en tydlig plan. Ett mål.
Nu hänger hon här ovan, min krona, men mörkret nästan slukar henne.
/Lina
Njuter av att vara uppe svintidigt. Dricker te och kollar ”Salong för alla” med lillfisen. Kan inte hålla mig för skratt när A-lagardockorna sjunger lustiga julsånger. Fina dialekter ha de också, dockorna.
Så himla mycket verklighet.
Nästan lika mycket som att sätta sig på en buss, innan morgonen blivit dag, se alla människor som ska till sitt, drömma och glömma bort, på vippen missa sin hållplats.
Lagom skeptisk fiskorv. Snart går han till dagis för första gången i sitt liv.
/Lina
Liten glimt av övre del.
Det finns fortfarande detaljer jag vill ändra,
men det närmar sig sammansättning…
God Söndag till er alla!
Och tack för era kommentarer, jag blir varm i hjärtat av dem.
/Lina
Idag bubblar det i huvud och händer.
Snart.
Först måste jag äta frukost.
/Lina
Jag behöver den där luften,
som kommer med solen om våren.
Den som får små gröna vakna och sträcka sig
upp.
Eller den där klara,
luften,
om hösten.
Öppnar ett fönster för att vädra
men utanför äro ännu vinter.
/Lina
Undre del färdig.
Men, håller mig med att visa tills allt är klart.
Idag är det fredag.
/Lina
Mitten till ett pågående projekt. Rosor med hängen, dalband och broderi.
En nedre och en övre del väntar.
Jag vaknade av att två fina kom in, påklädda och redo.
Mycket mer redo än mig.
Vi kramas och pussas och vinkar hej.
Börjar dagen, med mig själv.
Omsorgsfullt väljer jag skålar och fat till min frukost.
Vill göra fint, bara för min skull.
Men sen då?
En dag, bara för mig. Hur gör man då?
Det blir nog någon råd.
/Lina
Jag måste bara stå där,
koka blomkol och kikärtor. Skala morötter och potatis.
Ge av hela mig
och vara där.
Det där med att sänka krav och minska måsten…
Laga mat i lugn och ro för att inte göra något annat efteråt.
Kanske äta, och diska upp.
Men sen inget mer.
Det är kväll nu, jag har inte skapat på flera dagar.
Funderar på att lägga mig själv för dagen. Det räcker ju faktiskt såhär.
Borde skynda innan jag går över gränsen.
(Kreativ är jag en annan dag.)
/Lina
Igår slog det mig.
-Älskade, du vet väl att vi snart har två barn?
Två barn.
Det är skillnad.
Blir man mer vuxen då?
Milstolpe.
Ikväll var vi på vårt livs första föräldramöte.
Känns nästan svårt att tänka tanken.
Men jag var där.
/Lina
Det är skönt
när stora varma händer smeker min kind.
Håller om mitt huvud.
Det blir varmt mot öronen
och alla ljud hörs annorlunda.
/Lina
Järntrådshjärta med pärlor spets och sidenband. Speciellt till en kär vän och nyutexaminerad sjuksköterska.
Vi firade kära vänner dagen lång. Berördes och kände stolthet. Tänkte tankar som, tänk om,
jag kunde också vara en av dem.
Det blev inte så. Det var inte min väg,
inte nu.
Ensamma gick vi hem genom natten, fulla av känslor många,
och tomma på samma gång.
/Lina