03 Feb av Lina
Diskar, igen,
spänner rumpan för att höfterna ska hålla ihop.
Det är när man är såhär trött,
som när man bara vill gråta,
man borde brygga te, tända ljus och lyssna på Rickard Jäverling.
Mina händer är nariga.
Trodde aldrig jag skulle bli en sån med nariga händer. Har alltid varit en varmhand, lite svettig. Aldrig vantar när jag var liten.
En dagisfröken sa,- du kommer få reumatism när du blir stor om du inte sätter på dig vantarna. Jag tyckte inte om den fröken. Hon fick mig vilja fjäska och trippa på tå.
Sånt som barn bara gör när ingen kärlek finns.
/Lina
Kommentera inlägget