Ett barn, två armar, två ben, tio fingrar och tår,

ett hjärta med två vardera av kammare och förmak.

Vi drar en lättnadens suck.

Vet inte varför, men nästan fick jag för mig att de var två, där inne.

Melker drar upp min tröja, sträcker fram sitt lilla pekfinger mot magen och säger, -där.

Då ler jag, varje gång.

Mer svart och vitt.