Morgon och bilder från vårt rum i världen.

Melker sitter tryckt mot ytterdörren och grinar för att pappan gått till skolan. Ren och skär förtvivlan.
Jag vill räcka till och trösta, tar honom i mina armar, försöker sjunga, klappa, killa och busa, använder min lenaste röst.
Snart lugnar han sig, ligger på min arm och byter nappar, rosa napp, lila napp, rosa napp, lila napp…
Det är inte lätt när världen är stor och människan liten, gammal som ung.

God dag.
/Lina