Sedan när vi är nöjda och magarna svider av allt kaffe, det bränner ända upp i halsarna, då sätter vi oss ner, tar fram morakniven och täljer oss en traditionell dalahäst.

Livets goda.

Jag som inte ens kan dricka en halv kopp med mycket mjölk utan att…

Enkronorsmortel, med gammal melitta. Tanten med skrovlig röst och tusende rynkor, som aldrig känner igen oss fast vi varit hos henne många gånger, sa det var nostalgi. Dalahästen fick jag nästan på köpet.

/Lina