23 Apr av Lina
Det var grått hos mig igår, trots att solen sken. Fantastiskt märkligt hur hjärnan och kroppen hänger ihop, eller kanske självklart.Vi är ett. En kropp, en själ, en stämning. Idag skiner solen igen och vi gör ett nytt försök. Utmanar mig, tänker positivt, eller tänker inte alls.
Melker sover morgon blund, trött liten, efter vaccinationen igår. Han har fått sin första Alvedon. Tänk att aldrig tidigare tagit en Alvedon…
Det enda vi bjuder är en Engelsk pelargon, dock inte illa. Tackar så mycket! Den blev ännu vackrare när mamma berättade att det var gammelmorfars favorit blomma. Kan riktigt se honom i sin fåtölj, fötterna på fotpallen och vantarna strax bredvid. Dom hänger på värmning under fönsterbrädan. Han ser ut på jole, ser sånt som ingen annan ser. För honom var jag Lina Pina, men han log när han kallade mig så.

God dag.
/Lina
Kommentera inlägget